Santa Barbara, I'm thankful for our little infinity

Jag lever!
 
Vad händer vid skrivandes stund? Jag åt precis min favorit macka från Starbucks och bestämde mig för att skjuta upp uppsats skrivandet med några minuter och berätta för er att jag är vid liv. Försvann härifrån i några veckor och livet har fortsatt på som vanligt. Kombinationen utav skola och fritid (fest) är fortfarande min vardag. Imorgon är det Thanksgiving. Så lustigt hur tiden går.
 
Förra året vid den här tiden satt jag i Chanels bil tillsammans med Nico och Felice påväg till LA. I år sitter jag på Starbucks och ska skriva en uppsats till min marketing klass. Planen för Thanksgiving är att äta turkey hemma hos Felice. Resten av helgen kommer bestå av studier. Vi närmar oss slutet av terminen och då öser lärarna på oss med härliga finals.
 
Det är 19 dagar kvar tills jag landar på svensk mark ( mamma och pappa, hoppas ni har blommor, en stor skylt och en helium ballong ) och jag kommer inte att återvända till Santa Barbara på ett par år. Det känns tomt att inte komma tillbaka hit i Januari. Det har blivit som mitt andra hem, mitt paradise där jag har hittat så fina vänner. Det är en skrämmande tanke att behöva börja om på nytt i Sverige. Min plan är att börja plugga i Sverige till hösten och nu till våren ska jag läsa matte c så jag kan komma in på någon av utbildningarna jag vill läsa. Det här inlägget blev lite längre än vad jag trodde det skulle bli. Nu måste jag fortsätta skriva min uppsats och så ska jag försöka bli lite bättre på att ge er en uppdatering på dom få dagarna jag har kvar här.
 
Jag och Felice förra veckan när jag hjälpte henne med ett film projekt. Det är så lustigt att man kan komma hit som främlingar men åka hem som bästa vänner.


 



RSS 2.0