Nu har jag varit tillbaka i några dagar. Men hur gick flygresan hit? Det ska jag tala om. Det var det värsta någonsin. Kaoset började under min mellanlandning i New York efter att ha gått igenom passkontrollen. Jag märker att min plan har börjat boarda och jag har inte alls lång tid på mig att hämta mitt bagage, tulla det och gå igenom säkerhetskontrollen för att kunna ta mig till min gate. Fastnar på vägen med att jag behövde tydligen ett nytt boardingpass. När jag väl kommer till säkerhetskontrollen och det är min tur att visa passet är det 20 minuter kvar tills mitt plan ska lyfta. Pratar med killen som jobbar och fick tilllåtelse att gå förbi den långa kön. Alla jag pratar med på vägen säger att jag aldrig kommer hinna med mitt plan. Vilken skön motivation! När jag är klar med säkerhetskontrollen tar jag alla mina saker med inga skor och springer till min gate. När jag kommer så i halvtpanik skriker jag ut om jag har hunnit och det hade jag. Fan vilken tur, tänkte jag.

 

Det var nu den riktiga paniken började. Rikspuckot till kärring sa att jag hade fel boardningpass och då hade jag två stycken, en utskriven från SAS och en från United. För att lösa detta var jag tvungen att gå till deras service desk och missa planet och det fanns absolut ingenting hon kunde göra eftersom hon vägrade att sammarbeta. Vid det här tillfället har dom låst dörren till att kunna gå igenom den där gången till flygplanet. Tillslut efter jag har förklarat att hon har fel och jag har rätt så kommer det en av hennes kollegor och säger att han ska försöka hitta det i data systemet och vips två sekunder senare hittade han mig och rikspuckot kläcker ut sig, jaha det var visst så man skulle göra. Ojdå. Jag blev så förbannad när jag hörde henne säga så för hade jag gett mig och gått till service disken hade jag missat planet för att hon var inte kunde sina arbetsuppgifter. Dom öppnade dörren till gaten och jag kunde äntligen kliva på planet och när jag väl satte mig i min stol så däckade jag av all stress. Nu  blev detta ett otroligt långt inlägg men mest för mina närmaste att kunna läsa om min hemska upplevelse och för att kunna minnas detta i framtiden fast är osäker om jag någonsin kommer kunna glömma min panik.